Commissioner Roswall's speech at the Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) General Assembly

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) General Assembly

Tack Palle, för introduktionen.

Och ett stort tack till dig och er alla för möjligheten att delta här idag.

Ni som känner mig sedan tidigare vet hur länge jag har pekat på behovet av starka svenska röster i Bryssel, och LRF är ett tydligt exempel på hur man kan få genomslag i Europapolitiken. Det ska ni ha med er.

Som kommissionär med ansvar för miljö, vattenresiliens och en konkurrenskraftig cirkulär ekonomi är det de frågorna jag kommer att lyfta idag, och hur viktiga de här perspektiven är för jord- och skogsbruket.

But I would first like to underline how glad I am to be here together with my colleague Christophe Hansen. Our two portfolios are closely linked together, and I believe that the meetings we have had today clearly show how important agriculture and forestry are to Europe and to Sweden, as well as how Swedish farmers and forest owners are working with long term sustainability in mind. Sweden has a lot to contribute with in our areas, and I am glad that you also get to see that.

Christoph har redan gett en överblick av kommissionens politiska prioriteringar på jordbrukssidan, och inte minst det arbete som han leder med den nya visionen för lantbruket och förberedelserna inför nästa CAP.

Det är ingen hemlighet att miljöarbete och jordbruket ofta har ställts emot varandra, särskilt under kommissionens förra mandatperiod. Jag minns särskilt ett möte som Christoph och jag hade tillsammans med generaldirektören för generaldirektoratet för jordbruk i Bryssel. Han var genuint förvånad – positivt förvånad, vill jag tillägga – över att miljö- och jordbrukskommissionären hade bett om ett möte tillsammans. I min värld var det ett tydligt tecken på att det fanns en förbättringspotential vad gäller samarbetet.

För så här behöver det inte vara. Och Christoph och jag har jobbat för att bryta det mönstret från dag ett. För vi vet, precis som ni, att miljö och jordbruk inte är motpoler. Tvärtom har vi samma mål: en stark och hälsosam miljö och natur som vi alla kan leva av, nu och i framtiden.

Det är ett långsiktigt arbete. Och om någon förstår långsiktighet så är det ni, ni som tänker bortom nästa skörd och ser till att lämna efter er en jord som kan försörja framtida generationer.

I ett osäkert omvärldsläge är EU alltmer beroende av jordbruket. Det gör er roll viktigare än någonsin: både för att säkra vår livsmedelsproduktion, men också för att vårda och värna vår miljö.

De här två uppdragen, produktion och förvaltning, går hand i hand. Vi kan inte bruka jorden utan vår natur. Och vi kan inte möta de klimat- och miljöutmaningarna vi står inför utan jordbrukare.

Sanningen är att jordbruket ofta är den första sektorn som drabbas när naturen är i obalans: utarmad jord leder till lägre skördar, högre kostnader och större sårbarhet vid extremväder. För de gröna näringarna är det därför tydligt att friska ekosystem är en grundförutsättning för långsiktig hållbarhet och ekonomisk stabilitet.

EU:s politik stöder redan hållbara metoder inom jordbruket. Men det räcker inte. Vi behöver nya, marknadsbaserade lösningar som skapar incitament för de som bidrar med positiva effekter för miljön. Och det är här som jag vill göra några nedslag i min egen portfölj.

Jag vill börja med att lyfta potentialen jag ser inom bioekonomin, en potential som ni alla är bekanta med. För här ser jag ett helt nytt intresse inom politiken, och en genuin möjlighet att vara med och utveckla en sektor som har en enorm framtidspotential.

Här i Sverige vet vi hur viktig bioekonomin är. Och vi har anledning att vara stolta. Men även om vi tittar på europeisk nivå så är bioekonomin ungefär 5 procent av EU:s BNP. Det är nästan i paritet med bilindustrin, något som kan vara värt att komma ihåg.

I en tid kantad av osäkerhet, där vi behöver stärka vår resiliens och vår konkurrenskraft, så är det här ett naturligt område att stärka. Här har vi i Europa en fantastisk resursbas, men även en stark industriell bas, lång erfarenhet och mycket samlad kunskap.

Jag kommer därför att presentera en ny strategi för bioekonomin senare i år, med målet att stärka Europas motståndskraft och konkurrenskraft, skapa jobb och hitta nya, innovativa sätt att använda våra resurser på ett hållbart sätt.

Här hoppas jag att LRF kommer vara en aktiv och konstruktiv röst i debatten under det förberedande arbetet. Och jag hoppas också att ni kommer vara med och lyfta fram de möjligheter som vi kan tillvarata.

När jag nyligen besökte Karlstad fick jag till exempel se en anläggning som tillverkar fiberkorkar i världsklass – ett alternativ till plast som minskar både utsläpp och miljöpåverkan. Det är precis den typen av innovation vi behöver! Men vi ser också en rad möjligheter för ny biobaserad teknik inom allt från jordbruk till medicin. Jag tänker till exempel på biobaserade växtskyddsmedel och bioplaster.

Jag skulle också vilja säga några ord om vatten. Jag är den första kommissionären som uttryckligen har vatten i sin titel. Det är ingen slump. Vatten har blivit en avgörande fråga.

Vi ser det redan: vattenbrist, föroreningar, torka och översvämningar. Det här är inte framtidshot – det är verkligheten idag. Och det riskerar att bara bli värre.

Jag menar att vattenfrågan är lika viktig som klimatfrågan. Lika avgörande som energifrågan. Och ingen del av Europa kommer att vara förskonad, vare sig från torka eller översvämningar.

När jag växte upp pratade man om hundraårsregn. Men nu ser vi det regelbundet i Europa. Och ni vet själva vad konsekvenserna blir av den torka som vi ser i södra Sverige nu. I många delar av EU är situationen långt värre.

Så det är hög tid att vi agerar, vilket är bakgrunden till att jag kommer att presentera en ny strategi för vattenresiliens nästa vecka. Det här handlar inte om ny lagstiftning, men om att se till att vi kan implementera all den lagstiftning vi redan har på ett bättre sätt. Och som en del av det arbetet behöver vi titta på hur vi kan använda vatten på ett mer effektivt sätt.

Jordbruket är centralt i det arbetet. Det är utsatt när det gäller vattenbrist och torka – och klimatförändringarna spär på problemet ytterligare. Samtidigt är jordbruket en av de största vattenanvändarna. Så det finns utrymme för förbättring.

Redan i mars höll jag ett rundabordssamtal med aktörer från jordbruks- och livsmedelssektorn för att lyfta de här frågorna. Ett särskilt tack till Lennart som var på plats och bidrog till diskussionen. Jag slogs av den vilja som finns bland jordbrukare att hitta mer effektiva lösningar för vattenanvändning, till exempel när det gäller vattenreservoarer, distributionssystem, och återbruk av vatten.

Jag läste nyligen en krönika som en av era ledamöter i LRF Västra Götaland skrev efter ett studiebesök i norra Italien, och det hon satte fingret på var att vi dels behöver ta de här frågorna på större allvar, dels att vi behöver ha en strategi för långsiktiga investeringar på det här området.

Jag hoppas att strategin jag lägger fram på europeisk nivå kan vara ett första steg på den resan.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om finansiering. För mig är det nämligen tydligt att om vi pratar om krav – om vi pratar om skyldigheter – så behöver vi också prata om incitament. Och en central del av det handlar såklart om finansiering.

Jag ansvarar därför för ett nytt initiativ för naturkrediter och certifiering av biologisk mångfald. Det här är instrument som ska kunna gynna de som vidtar åtgärder som är naturpositiva, och markägare är självklara aktörer i det systemet. Jag tror att det här är ett sätt att skapa nya intäktskällor för markägare och naturvårdare.

Jag vill vara tydlig med att det här är ett frivilligt system som är tänkt att komplettera annan finansiering genom att ska nya möjligheter till inkomst. Vi utvecklar helt enkelt lösningar för att möjliggöra betalningar för restaureringen av natur och ekosystemtjänster. Och vi ser redan en positiv utveckling här i Sverige.

Det här är som sagt några nedslag i mitt arbete, men det finns mycket mer att prata om. Jag ser fram en fortsatt dialog – både här idag och framöver.

Tack.